Klicka här för att komma till forumet

Praeterea 13:33, 5/4 2008

En del människor gör mer för världen än världen kunde göra för dem...

Anders 13:29, 5/4 2008

Med knuten näve kommer elden ändå leva vidare ... Det var i gymnasiet i början av -96 när jag gick nedför trapporna mot kapprummet som de nådde mig - kraften, glöden, energin och uttrycket av att; vi-gör-vad-vi-vill-oavsett-vad-ni-tycker-om-det attityden som bara sköljde över mig, och samtidigt som jag fängslades utav de, som med allt annat när något är \"på riktigt\", så undrade jag då 17 år att kan man verkligen låta så här? Jag hade aldrig hört något liknande, och kommer nog heller inte att göra, åtminstone inte uppleva de på samma sätt som då. Nu är de 2008, och mycket har hänt sedan dess. Både gott och ont och allt däremellan som livet har att erbjuda. Däremot är inte Anders Göthberg längre vid liv, och de drabbar mig och tynger mig mer och mer för varje dag som går efter att jag fick beskedet när jag slog på text-tv:n i onsdags morse, och läste de korta raderna på kultursidorna ... Fast att ändå ta uttrycket \"drabbar\" i min mun känns på ett sätt ändå som ett hån mot dom som verkligen är berörda utav Anders bortgång, jag kände honom inte vare sig ytligt, genom andra eller personligen. Men jag tror de beror på att BD:s musik alltid har byggt på ett sådant genuint, personligt, ärligt, öppet och en \"rakt på utlevelse\" i deras låtar så att de därför har gjort att så många har kunnat kommit dom så \"nära\" och tagit dom till sig på ett sätt man sällan gör med människor man inte känner annars... Sedan har dom liksom alltid funnits där, för oss födda i mitten utav 70-talet och framåt, och även fast dom inte alltid har varit så aktiva och produktiva genom åren så har deras hållning, ståndpunkter, kamp, glöd och hjärta alltid funnits att hämta kraft igenom och utav tack vare deras skivor, som enligt mig alltid förbättrades, förfinades och till slut så gott som nådde en fulländning i låten \"Shoreline\". För när bandet åter står där, på plats, i en studio, åter igen i rampljuset, redo att återigen visa att vi finns här, vi kommer fortsätta att vara sådana som vi är, inget ska få hålla oss tillbaka, och ingen ska få trampa på oss nå mer, samtidigt som introt drar igång, Henrik knyter näven, och hela bandet börjar marschera på stället som ett bevis och en förbrödrings gest att här har ni oss, älska oss eller hata oss, vi har all rätt att vara här, och vi har rätten att vara här lika mycket som någon annan, då lovar jag er att just där och då fick ni ännu en gång hundratals hjärtan att pumpa nytt mod, fler människor att igen knyta näven för sig själva och känna att; Visst, de är ju så, jag duger som jag är, jag är bra, och jag ska allt visa vad jag går för, att ha den betydelsen, den kraften på folk, de är få människor förunnat, och jag hoppas vid mitt liv att DU Anders, att även du fick känna på den uppskattningen, den genomslagskraften som DU och BD har haft på folk i de här landet, och den villkorslösa kärleken, som lever och som kommer leva vidare i många många år, de vågar jag skriver under på. Du och BD har tillsammans fått människor därute att känna gemenskap, förtröstan, och en lust och ett hopp att åter ge livet en chans, de har ni ju bevis för här under om ni någon gång skulle tvivla menar jag ... När ingen kompis, vuxen, kurator, eller annan i närheten har haft möjligheten, kunskapen eller orken alla gånger kanske att hänge sin dyrbara tid, eller själ åt en, då har ni trofast stått där som en aldrig sinande backup. Ni har lyckats nå fram till alla som på ett eller annat vis känt sig kantstötta, utstötta, ensamma, förtvivlade, och allmänt likgiltiga och uppgivna, när allt känts som meningslöst och tröstlöst. För även om er musik och era låtar inte alltid varit så positiva på ett direkt plan, så har de alltid varit inbakade med en slags \"Du-är-okej-attityd-oavsett-hur-udda-eller-annorlunda-och-ensam-du-känner-dig\" och de har verkligen nått fram till de som behövt de som bäst. Till alla som kanske inte ser solen som de flesta andra gör, eller som har svårt att sitta och hurtfriskt sjunga med i alla trallande låtar på skansen varje sommar, eller till dom som inte alla gånger kan förlika sig med vad \"alla\" andra tycker är rätt och fel här på jorden, och kanske främst då här i Sverige. För dessa människor har ju faktiskt ni varit på liv och död, bokstavligen talat, de ska ni verkligen slicka i er utav. För ni har vågat leva livet, och vägrat låta livet leka med er, och ni har alltid givit fingret åt allt vad leda, tristess, och vardag är, och jag beundrar er för den obrutna inställningen som ni har hållit alla dom här åren, och oavsett vad ni övriga i BD-familjen gör med era liv, och hur era framtida karriärer kommer att se ut så vill jag att ni ska känna stödet, kärleken och stöttningen som finns därute bland alla BD-fans, och hade jag till dig Anders haft möjligheten att tala direkt till dig nu så hade jag velat säga att; Visst jag kände inte dig, men en person som du, som alltid varit hängiven en livshållning på de sätt ni stod och står för, och som fått så många människor på rätt köl igen bara genom att vara dom ni är, då kan jag ändå inte tycka annat än att du ÄR och har varit en viktig och betydelsefull människa, och de oavsett vart än du befinner dig just nu. Å även fast de har gått en vecka nu sedan de fruktansvärda hände och alla med mig som läser de här skulle vilja vrida klockan tillbaka om de ginge och förhindra de fruktansvärda som faktiskt har hänt, så levde du ändå ditt liv på de sätt du ville de, ända till the bitter end.. Jag brukar akta mig för att dra alltför många slitna klyschor, men idag är de en som poppar upp i min hjärna och som jag skulle vilja avsluta de här inlägget med, å de är att; HYLLAS DE SOM HYLLAS BÖR, och idag är de du Anders Göthberg, allt gott vart du än är ...

linda 13:28, 5/4 2008

vila i frid. så hemskt.

Malin 13:26, 5/4 2008

Det går inte att beskriva hur otroligt hemskt det här är. Jag ska lyssna på BD och hylla en dig Anders. För allt du gjort för BD. Vila i Frid.

Yoda 13:26, 5/4 2008

Snälla BD, ge oss en Hedersspelning för Anders. Det skulle vara guld! RIP Anders, hoppas du har det bra där du är nu!

Linda 13:24, 5/4 2008

Till vänner och nära till Anders som ev. tar droger: Nu måste ni ta ansvar för era liv och göra Anders död mindre meningslös. Sluta leka med hjärnan. Ni har ansvar för fler än er själva. Detta säger jag om det kan vara så att Anders var fast i knark och var högjust vid tillfället då han hoppade. Det kanske ni vet något om. Jag hoppas det inte var så, men eftersom jag inte känner honom vet jag ju inte. Det finns ju en risk..? Ta då för helvete tag i era liv och tillåt inte att fler blir sårade som hans allra närmaste. Nästa gång är det kanske ni annars.

Julle 1957 13:21, 5/4 2008

För cirka ett års sedan lyssnade jag på en av min dotters CD:s. Det var \"Cruel Town\" och jag hade knappt hört talas om gruppen tidigare. På kort tid kom den att bli en av mina favoritplattor. Det är något magiskt med energin och texterna i Broder Daniel. Hoppas bandet fortsätter, och som en god vän sa: \"när en ung människa tar livet av sig, finns ett pekfinger riktade mot oss alla”.

patrick / tigersuit@kent.nu 13:16, 5/4 2008

glömde skriva en sak härom natten! vi ses i nangijala! <3

Johana 13:12, 5/4 2008

Vila i frid Anders, Broder Daniel har hjälpt mig geom svåra tiden, tack för allt.

Linda 13:10, 5/4 2008

Jag är hundraprocentigt övertygad om att alla vill leva men att när man tappar kontrollen över sitt liv, känner att smärtan blir en övermäktig så känns döden lockande. Jag förbannar det samhälle vi lever i som inte tar folks depressionstillstånd på allvar, att det inte finns bättre hjälp att tillgå - anhöriga kan sällan själva hjälpa någon ur det där, de är inte tillräckliga hur gärna de än vill - önskar att vi kunde prata om orsakerna till att vilja bort mer. Alla har ju sina individuella orsaker men jag tror ändå, nånstans att om man bara kommer ur det sjukdomstillstånd man är i, det kan ju komma och gå men när det är som allra värst, om man bara kommer ur det mest kritiska då kan man komma tillbaka. Må bra, känna som bomull kring hjärtat t.o.m. Jag kände inte Anders men är även övertygad om att han eg. inte ville dö heller..aldrig ville såra sina nära och kära, ville inte lämna dem, hans smärta tog väl överhanden men han hade kunnat leva och må bra igen om han inte hoppade just den där dan. Även om det tagit tid och varit jobbigt säkert. Om han fått bättre hjälp. Depression är som vilka andra sjukdomar som helst även om det beror på olika saker för olika människor varför man drabbas..det gör mig så jävla ont att så många i detta land \"väljer\" att ta sina liv när de troligtvis kunnat känna på lycka längre fram i livet, om de slapp hjälpa sig själva mest på nåt sätt...det är då kraven blir för stora på en? Jag försökte ta mitt liv, påverkad av antidepressiva. Läkare är alldeles för dåliga på att berätta om dessa jävla pillers ev biverkningar. Man kan känna sig något bättre, få tillbaka handlingskraften men depressionen är kvar och det kan få en att ta sitt liv fast man eg. om man bara hunnit behandlas lite längre (och med bättre hjälp än bara piller!)inte alls velat dö så gärna och faktiskt tagit sitt liv. Psykvården i Sverige har varit och är fortf undermålig och attityden kring självmord måste ändras. Vi måste alla våga prata om hur vi känner, att vi mår så dåligt ibland att vi kan tänka såna tankar...ingen är ju eg. ensam. Vi mår alla piss emellanåt även om de flesta kanske inte överväger självmord. Hjärnan är en förunderlig sak som vi vet för lite om också. Fan jag får så ont i huvudet av att gråta. Önskar folk fick må bra. Att de slapp kämpa så. Att livet var lite lättare kanske och att alla visste längst inne, att trots all smärta och rädslor och maktlöshet så kan allt bli bättre. Vinden vänder och efter regn kommer solsken. Låter töntigt kanske men så är det fan. Jag sörjer Anders för hans kvinnas skull, för hans barns skull, för hans mamma och pappas skull. För alla unga sårbara människors skull som vilsna undrar varför just han tog sitt liv..och för att han själv inte fick leva mer såklart. Men han har det åtminstone helt ok nu tänker jag. Döden är nog som en drömlös sömn där man får frid. Önskar dock vi alla som är här fick mer mod och kraft att leva själva och ta hand om varandra, vi som finns kvar och att fler inte ska gå den vägen. Det är alltför många redan. Kram, Linda

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  52  53  54  55  56  57  58  59  60  61  62  63  64  65  66  67  68  69  70  71  72  73  74  75  76  77  78  79  80  81  82  83  84  85  86  87  88  89  90  91  92  93  94  95  96  97  98  99  100  101  102  103  104  105  106  107  108  109  110  111  112  113  114  115  116  117  118  119  120  121  122  123  124  125  126  127  128  129  130  131  132  133  134  135  136  137  138  139  140  141  142  143  144  145  146  147  148  149  150  151  152  153  154  155  156  157  158  159  160  161  162  163  164  165  166  167  168  169  170  171  172  173  174  175  176  177  178  179  180  181  182  183  184  185  186  187  188  189  190  191  192  193  194  195  196  197  198  199  200  201  202  203  204  205  206  207  208  209  210  211  212  213  214  215  216  217  218  219  220  221  222  223  224  225  226  227  228  229