Första kapitlet
Vi har fått ett meddelande från Adzem Kemburi. En isfraktare har hamnat på kollisionskurs med en meteroitsvärm och behöver hjälp. (Se utskick). Vi beger oss för att träffa honom på Wahibs Kantina. Strax utanför träffar vi en gumma som säger att ”vi har märket”. Låter inte jättebra tycker vi och känns oroande. Vi går in i kantinan.
Vi hör ett samtal – Adzim som sitter med turban har en diskussion med ett gäng legionärer som hävdar att dom har fått uppdraget. Det blir bråk men Yarah talar dem tillrätta med hjälp av oss andra och vi får iväg legionärgänget. Vi sätter oss och får reda på vad som hänt isfraktaren. Betalning är 20 000 birr om vi accepterar. Efter ett lamt försök att driva upp belöningen landar vi på 21 000. Klockan är 11 och vi bestämmer att vi beger oss vid 15-tiden. Vi stannar kvar och röker lite vattenpipa, chillar och ser på såpopera.
Senare ger vi oss vidare till våra ikoners böneplats där vi ber till våra ikoner. Sabah får kontakt med sin ikon och känner sig upprymd. Hon mår inte lika dåligt längre. Vi möter upp med Adzim vid skeppet och går genom modulerna. All systems are go! Vi ger oss av.
Sabah lyckas undvika ett skepp som kommer väldigt nära. Det var väldigt tur att vi inte kolliderade!
Skeppsdatorn Mehmet som är lite pratig och inte så tillförlitligt kollar så att inga skepp följer oss. Verkar inte så enligt honom nu i alla fall. Det tar ca tre dagar att ta oss till isfraktaren Odun II.
Under tiden när vi är på skeppet så faller våra ikoner ner helt oförklarligt – vi tar det som ett tecken på att mörkret är ute efter oss. Ganska störande, men vi återgår till våra sysslor. Yahrah försöker ta reda på vad Adzem sitter och läser hela tiden. (Se utdrag)
Den handlade om en prinsessa. Prinsessan av den gyllene staden Kah som försvann.
Ett larm går. Vi får tryckfall – en liten meteorit har flugit genom väggen. Efter en snabb manöver så lyckas vi till slut hitta hålet och täta det. Mehmet vår pratglada skeppsdator säger att vi är nära Isfraktaren. Mehmet som surat visar till slut bilderna på skeppet. Sabah gör ett överslag och tror att det är mindre är 2 timmar tills isfraktaren träffar meteroitfältet och perforeras till döds.
Vi pumpar Adzem på vad han vet om prinsessan. Det visar sig att han fått meddelande om att många i besättningen är döda och att historien om prinsessan kan vara sann. Han tror att prinsessan kan vara en demon, en Djinn.
Vi ser ljus i form av morsekod från skeppets akter och beslutar oss att docka där. Sabah lyckas efter några kritiska minuter ( genom att tillbe sin ikon) att med nöd och näppe docka. Vi tar på oss våra exodräkter och tar oss in i skeppet. Vi ser långt borta att det kommer ett skepp som jagar oss . Vi har ca 20 minuter på oss att ta reda på vad som hänt. Detta blev plötsligt ett race! Om sagan om prinsessan är länkad till skeppet så måste vi hinna före och undersöka.
Vi kommer in i ett rum med föråldrade paneler och rymdkontrollspaneler. Faridah som försöker söka genom rummet hamnar plötsligt i ett drömläge och försöker ta sig därifrån. Yarah smackar till henne och hon vaknar till. Atallah, en av besättningsmännen som är i rummet säger att skeppet måste förstöras. Vi försöker övertala honom att rädda skeppet. Han vägrar och säger att skeppet är förbannat och aldrig får nå Coreolis och vi är alla dömda att dö. När han går så skjuter vi honom i benet. Han ger sig inte och Faridah skjuter honom. Hennes tålamod tog slut. Vi går till mellandelen och hittar en hiss som kan ta oss till främre delen och kommandobryggan. Det börjar bli bråttom.
I mitten av skeppet drabbar vi samman med ytterligare en besättningsman som anfaller med nån form av pulsborr. Under bön så lyckas Fardiah få iväg ett skott och sätter tre i huvudet. Faridah drar i ett slag sitt svärd och kapar huvudet över ögonbrynen i ett svep.
Vi behöver svetsa upp dörren. Det andra skeppet är nästan framme. Adzem ger oss instruktioner för ritualen som skall fördriva Djinnen som håller skeppet i sitt grepp. Vi tar oss fram i skeppet och fram till kommandobryggan. Det andra skeppet som förföljt oss har nu dockat i främre delen av skeppet.
Från taket så faller den ner någon som liknar en samuraj och börjar svinga ett stort svärd.
Efter en galen strid där samurajen verkar vara en riktigt gammal man så fick vi död på honom till slut. Mannen tog ett stryptag på Sabah, som är skakad men hon lyckas ändå koppla bort alla känslor för att kunna gå vidare.
På kommandobryggan hittar vi kaptenen som sitter framför kommandokontrollerna – han verkar helt katatonisk. Sabah behöver starta styrsystemet för att kunna styra bort skeppet bort från meteroitsvärmen. Kaptenen säger att vi kan besegra honom men inte hans mästare. Hans ögon är svartare än natten.
Vi får igång styrsystemet men Yarah vill att vi väntar med att styra undan svärmen. Hon vill inte att djinnen släpps lös i universum. Hon behöver veta var den befinner sig och se den besegrad först.
Precis då öppnas slussen och gänget från det främmande skeppet gör entré.
Och där slutar vi för idag.